Färdig (kapitel 24)

Jonas vaknade upp av ett starkt ljus som träffade hans kalla kropp, Gabriel låg i snön bredvid. Jonas drog honom till sig och den lilla pojken vaknade. Kälken som de hade åkt på stod någon meter bort och den var nästan helt täckt av snö. Jonas reste sig upp och kände en stark smärta i benet, man kunde se att det rann blod från ett hål i byxorna. Han hörde också svag musik en bit bort. Utan att tänka lyfte han upp Gabe och började följa musiken. Efter ett tag kom de fram till en röd liten stuga. Det kom rök från en skorsten på taket och det luktade mat. När Jonas kände den goda lukten kurrade hans mage högt, Gabe gnydde och pekade mot dörren som satt på sidan av huset. Jonas knackade på och efter några sekunder öppnade en kvinna. Hon kunde nog vara runt 40 års åldern, hon hade långt brunt hår och en vit klänning på sig. Under hennes arm stack en liten flicka ut huvudet.
Hej, sa kvinnan
Jonas stod bara och kollade på henne. hur mycket han än försökte så fick han inte fram ett ord.
-Kom in kom in! Ni ser helt förstörda ut! sa kvinnan och vinkade in dem.

När de kom in var det som att det brände i hela kroppen av värme. Jonas mage kurrade igen.
-Är ni hungriga? frågade kvinnan
Jonas nickade.
-Kom här så ska ni få nått att äta, sa hon och förde in Jonas och Gabe i köket.

köket var fint liksom hela huset var vitt och ljust, det var nästan så att man fick kisa.
När de kom in i köket satt det både gamla och barn runt ett stort bord, alla klädda i vitt.

Kvinnan visade dem till varsin plats, Jonas hamnade mellan en tjej och en kille i hans ålder och Gabe fick sitta med de mindre barnen. Det svider till i såret på hans ben, han viker upp byxorna lite och undersöker såret. Det är bara ett litet skrapsår.
Det skickas runt en gryta med potatis och efter det en gryta med köttbullar. Jonas kollar sig omkring, han vet fortfarande inte var han är. Han vände blicken mot Gabriel som sitter i barnstolen, Han har nästan fått tillbaka färgen i ansiktet och sina rosiga kinder. Sen vänder han sig mot tjejen som sitter till höger om honom.

-Var är vi någonstans? Frågar Jonas med hes röst.
-Har du inte märkt det? Du har kommit till Annorstädes.